I'm the one who wants to be with you

Bloggen är till för att skriva av sig, right? Så nu tänkte jag göra det lite grann. Ingen (om det nu finns någon som läser) behöver ta åt sig av det jag kommer att skriva, utan det är bara såhär jag känner.
Den senaste tiden har jag tänkt mycket på vart mina vänner har tagit vägen. Dom är liksom inte där dom brukade vara. Dom finns inte så nära mig längre. Vilket jag tycker är väldigt sorgligt..Jag saknar dom så himla mycket.
Jag känner att jag inte träffar någon längre och det kan delvis vara mitt fel, så jag menar absolut inte att det är alla andras fel! Jag är mycket med min pojkvän och därför kanske man känner sig bortstött(?) av mig..men jag menar inte att stöta bort mina vänner. Jag vill bara känna att dom vill vara med mig också, och inte bara när det är fest! Jag känner att jag alltid blir frågad när det fest, men aldrig annars..och om jag blir det så händer det nästan aldrig något. Det blir bara en fråga och inget mer.. Jag träffar gärna mina vänner och är med dom, men som sagt inte bara när det är fest. Då är man nästan aldrig ändå till slut. 

Detta är bara hur jag känner, så ingen behöver ta åt sig och bli arg eller sur! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0